1626-1679 Dutch Jan Van Kessel Gallery Dutch painter and draughtsman. He was a follower, and probably a pupil, of Jacob van Ruisdael and covered the same range of subjects painted by Ruisdael, with the exception of marine paintings. However, van Kessel is best known for his townscapes and panoramic views, as exemplified by the Sluice and the New City Ramparts of Amsterdam in Winter (Amsterdam, Hist. Mus.) and the Bleaching Grounds near Haarlem (Brussels, Mus. A. Anc.). He imitated the water-mills and village scenes of his friend Meindert Hobbema, as well as the waterfalls of Allaert van Everdingen, the wooded landscapes of Jan Wijnants and the winter scenes of Jan van de Cappelle. Many of van Kessel's 120 surviving pictures, including The Avenue (Stuttgart, Staatsgal.) and the Ford in the Woods (Dresden, Gem?ldegal. Alte Meister), were once attributed to van Ruisdael and these other masters (often with an authentic signature covered by the better-known name). Van Kessel is also frequently confused with other minor artists in van Ruisdael's circle, especially Jan Vermeer van Haarlem the younger, Isaac Koene (1637/40-1713), Jacob Salomonsz. van Ruysdael (1629/30-1681) and Anthonie van Borssom. As a draughtsman, van Kessel emulated van Ruisdael's mature style, working almost exclusively in black chalk and grey wash. The best of his 70 drawings are townscapes, although his studies of trees and depictions of farmsteads are noteworthy. A number of correlations exist between his sketches and paintings. There is no known relationship with the Flemish artists of the same name.  Related Paintings of Jan Van Kessel :. | Garland of Flowers with the Holy Family | L entree de l arche | Europe (centre panel) (mk14) | Gemalde Der Erdteil Afika | Monkeys Feasting |
Related Artists:
Constance Mayer
Marie-Françoise-Constance Mayer-Lamartiniere French Neoclassical Painter, 1775-1821
Julius von Blaas
1845-1923,was an Italian painter, the second son of Karl, born at Albano, Italy. He studied under his father, devoted himself principally to equestrian subjects, and went to Rome where he painted genre scenes from the Campagna. His "Race of Intoxicated Slavonic Peasants" (1869) is in the Imperial Museum of Vienna, as is "Antlassritt" (1899). Julius von Blaas was much employed by the Austrian court as a portrait painter and became professor in the Academy of Vienna.
hedvig eleonoras
Hedvig Eleonora av Holstein-Gottorp, född 23 oktober 1636, död 24 november 1715, var svensk drottning och riksföreståndare, dotter till Fredrik III av Holstein-Gottorp och Marie Elisabeth av Sachsen och gift i november 1654 med Karl X Gustav. Hon var med honom i Polen 1656 och i Danmark 1658. Hon var Sveriges drottning i sex år, men de facto "första dam" till sin död 1715, i femtiofem års tid. Hon blev änka 1660 och levde som änkedrottning i ytterligare 55 år. Kung Karl II av England friade till henne något år efter makens död, men hon tackade nej, med den formella motiveringen att hon önskade vara sin döde make evigt trogen. Hon satt i förmyndarregeringarna för både sin son Karl XI och sin sonson Karl XII, 1660-1672 samt 1697, och sedan i rådet 1700-1713, men hade i verkligheten aldrig så mycket att göra med politik, utan var nöjd med att formellt presidera över regeringen och hovet som monarkins symboliska överhuvud och representant. Hon stödde dock den profranska och antidanska policy som fördes av regenterna. Hennes son var djupt beroende av henne i hela sitt liv; då han blev gammal nog att sitta med vid regeringens sammanträden, talade han inte direkt till ledamöterna, han viskade i stället vad han ville veta till riksänkedrottningen, och Hedvig Eleonora frågade sedan regeringen med hög röst vad han ville veta. Då sorgeperioden formellt bröts år 1663 var hon värdinna för omfattande festligheter, och det var i hennes namn Sveriges första fasta teater öppnades i Stora Bollhuset och Lejonkulan 1667. Hedvig Eleonora, "Riksänkedrottningen", hade en dominant och temperamentsfull personlighet och dominerade det svenska hovet totalt fram till sin död. Även efter sin sons giftermål 1680 och fram till sin död 1715 var hon den verkliga drottningen och behöll sin position som "första dam"; sonen kallade henne "drottningen" och sin fru för "min fru". Under stora nordiska kriget var hon 1700-13 representant för kungen, men intresserade sig inte heller nu mycket för politik- vid audienser för utländska sändebud kunde antingen "moltiga" eller gapskratta åt dem. Hon intresserade sig för kortspel och arkitektur. Hon kunde spela kort till inpå småtimmarna. Drottningholms slott samt Strömsholms slott påbörjades av henne. Vid båda slotten lät hon anlägga stora parker i tidens stil.